J O H A N N A

Idag är det fredag! Det hade ju kanske varit bra om det inte vore för att jag jobbar hela helgen. Jag får liksom inte in den där riktiga fredagskänslan då.

Jobbar 15-20 idag sen fräsar jag med mercan till Märsta, tar pendeln till Elin i Flempan (Huddinge va? Eller? Är ganska aktiv i mitt Anti-Stockholmande så all info om staden vägrar liksom fastna). Iallafall vet jag att jag ska ta pendeln mot Södertälje C och skriva RABC i min smsbiljett. Kommeri nte ihåg numret jag ska skicka det till. Men det löser sig.

Nu lär jag duscha, har svettats lite på crosstrainern såhär på morgonen (okej, förmiddagen!)

baj

... jag har vaknat ur fallout-new-vegas-koman.

Tattoos kan vara grymma på vissa personer. Genomtänkta, klockrena och välgjorda. Men ofta ser man katastrofer. Billiga och "no-sense"-tattoos.

Jag har jävligt svårt för:

1. Namn
Folk som tatuerar in namn, allrahelst sitt eget. Skitbra om du glömmer vad du heter liksom... Det känns lite som att man jättegärna vill ha en tattoo men inte kommer på ett bra motiv. Samma sak med folk som tatuerar in sitt födelseår.

2. Tribals
Need I say more?

3. Porträtt
Tycker inte riktigt om grejen med någon annans fejja på kroppen. Skumt.

4. Hyllningar till husdjur
Fyfan, jag kanske inte är fin i kanten, men det är fan tacky.

alltså fifan, 13 timmar på jobbet igår, 11 timmar på jobbet idag. skriver när jag har tid (typ imorgon för då är jag ledig!)

Den där "kompisen" ni vet. Den som alla har (tror jag) men som man egentligen skulle klara sig riktigt bra utan. Kompisen som aldrig ger något utan att först ta. Eller som aldrig gör något som inte gynnar henne. Kompisen som du vet bara är ute efter någonting varje gång hon hör av sig.

Varför är då så svårt att göra sig av med kompisen?

Jag är feg. Eller konflikträdd med ett finare ord. Jag undviker hellre än konfronterar, låter bli att höra av mig och "kan aldrig ses". Sen är det också svårt att berätta för en annan människa hur man uppfattar denne. Speciellt om det inte är några positiva kvaliteter man kommer med... De flesta människor saknar självdistansen och vem vill förresten höra att de är egoistiska jävlar som bara tar och tar? Kanske tycker människan i fråga att jag är precis sådan mot henne.

Usch för "kompisar", speciellt när man som jag inte vågar/orkar ta tag i saken, det är liksom för mycket energi.

Lättare att bara undvika och ignorera än att göra slut.

Alltså tycker ju egentligen att det ska bli äckligt skönt att ta examen. Men ändå inte. Vafan inget studiebidrag!? Och nu måste jag ju skaffa ett heltidsjobb, eller åtminstone mer än två dagar i veckan heheee. Drygt, hatar att söka jobb, blir liksom jätteödmjuk och tror att jag inte kan någonting då. Skumt.

Välkommen till familj, crosstrainer!Jag och Johan agerade pörfekt sämbos igår och monterade skiten tillsammans. Jag svor och skrek mest. Han fick lugna mig.Men nu är den hel och jag invigde den imorse med en 40minutare innan jobbet.

Najs, kanske kan man bli av med hänget nu? 


Det här kan vara den snyggaste bilden jag gjort i photoshop. Helt seriöst.

I fredags drog jag och mami, Björn, Linnea, Niklas och Johan till Katalin för lite Banditfest. Royal Republic och Mustasch spelade lite grymt sådär. Sen drog jag och Johan till Mathilda där hon och jag utklassade grabbsen i spelet med andra ord.

pics från katalin:


Min snyggis fixar frillan innan


Lite Royal och lite Ralf


När Mustasch spelade stod Adam Grahn, sångaren från RR, framför mig ;) Den långa med rutigt och skinnbula.


Sen stod han bredvid mig!


Crazy liksom!


Alvörat/snekäften Johanna

Jag förstår inte varför vi gör livet till en så stor grej med måsten och tvång. Varför inte bara göra sånt vi mår bra av? (Utan att skada andra helst...) Vi dör när vi minst anar det och då vill man inte vara onöjd.

Fyfan vad värdelöst det är att vara onöjd. Och med nöjd menar jag inte att livet är perfekt, utan att livet är så som du vill ha det, efter dina bestämmelser, dina förutsättningar. Du är helt enkelt inte onöjd, du är nöjd. nöjd med det du har.

För vi vet inte vad som händer efter vi dör, och jag har inte tid att tro på Gud/Buddha/Allah/Vishnu. Jag har inte tid eller lust att hoppas och tro att big papa/mama i himlen tar hand om mig när jag är kall och maskfylld. Jag har inte tid, jag vill inte tro på sagor som är tusentals år gamla.

Därför tänker jag leva som jag vill. Inte som jag borde inte som någon annan vill. Utan som jag vill.

Now, that's some religion, aint it!?

Men det är bara hur jag väljer att leva, du får välja precis vad du vill.

Esther Petrack från Americas next top model cycle 15 är otroligt vacker.

Hittade en vimmelbild från i somras. Jävlar vilket orangegult hår jag hade haha!

Sitter hemma, fortfarande lite småhängig men är nog sista dagen jag är sjukis idag. Igår fick jag hem paket från cdon.com med mina mysfilmer jag beställt.
The Shawshank Redemption (Nyckeln till frihet, en filmatisering av Stephen King. För övrigt etta på imdb's lista över bästa filmerna;))
Kenny Starfighter (på dvd, har bara vhs hemma och det är ju lite sämst.)
The Road (Vägen, en mysig film med Viggo Mortensen om en postapokalyptisk värld.)
Auschwitz (Dokumentärserie om koncentrationsläger, visst är jag kulturell (eller nåt.))
The Departed (En av de grymmaste gangsterrullarna i modern tid. Jack Nicholson är ju bäst som psykopat, det vet vi.)
C.S.I: Grave Danger (Varför köper då Johanna ett CSI-avsnitt? Jo för att Tarantino regisserat det!)
och
Hem till midgård (Boxen med båda säsongerna. För ja, även jag har tacky humor ibland.)

Sen fick även två gamla barnfilmer följa med hem:
Farbrorn som inte ville vara stor (Helmysig serie om en 30årig man som tänker tillbaka på sin barndom)
Kalles Klätterträd (Need I say more? Samma skapare som filmen ovan och helt underbar!)

Sitter och kollar på Kalle nu. Småfnissar lite och myser.

Du vet att jag aldrig lämnar dig.

Jag älskar när du tittar mot solen, för dina ögon lyser gröna då. Jag sneglar i smyg mot dig och bara beundrar att du finns. Beundrar att jordens uppkomst, evolutionen och slumpen skapade något så perfekt som dig.

Men solen går till slut ner.

Du liksom svalnar. Försvinner sakta, blir genomskinlig och diffus. Jag kisar i hopp om att se dig bättre men allting blir bara suddigare. Och kallare. Och mörkare.

Natten är oundviklig.

Jag vill trassla in mig i ditt hår. Gräva in mig i ditt bröst. Rädslan att du ska försvinna är ilande, isande och förjävlig.

Till sist finns bara minnen kvar.

Van Morrison - Brown Eyed Girl

På sista tiden har jag varit extremt vuxen. Shoppade i helgen och köpte:
Joggingskor
Fleecetröjor (två st!)
"Uteset" (Vindtät jacka och byxor)

Idag kom dessutom tidningen Hem ljuva Hem hem i brevlådan (mycket hem blev det nu...)

Ibland är det skönt att vara lite vuxen, jag slipper ju frysa eftersom jag har fleecetröjor, jag slipper få ont i knän och fötter för jag har nu ordentliga skor när jag är ute och går. Och jag ser fett hurtig ut i mitt uteset!



Fleecesarna! Mysiga som fan.

Igår gjorde jag och Johan hemmagjord pizza (okej, jag köpte färdig deg...) Den var sjukt god! Och såg god ut också.



Tomatsås, tacoköttfärs, champinjoner, gul zucchini och massa mozzarella!

HAHA någon mer som kommer ihåg det här från lågstadiet?

Jag är less på att min kropp inte fungerar normalt. Så jävla less på att jag måste följa knäppa rutiner för att må bra. Och missar jag en enda gång så blir allt förstört. Pratar förstås om min cpiga hud. Jag vet inte vad det är, ingen vet vad det är. Har inte fått remiss till nån hudläkare, en läkare som kanske vet vadfan det är för fel.

Den diagnos jag fått är att jag bara har torr hud. Man ba jo tjena, det är därför jag har röda små upphöjda knottror över hela kroppen från låren upp till halsen och det är därför det svider så fort jag duschar.

Enligt doktorn ska jag följa dessa råd för att slippa mina problem:
... Duscha på endast kvällar, inte så ofta och bara med kallvatten. Yippie liksom.
... Inte använda parfym. Inte parfymerade sköljmedel eller nåt heller.
... Äta svindyr allergimedicin resten av livet (som för övrigt är mot nässelfeber, men vafan jag hade ju bara torr hud? Fattar nada).
... Smörja in med kortison. Fast inte för ofta. Och helst i sammanhängande perioder. Va!?
... Ingen alkohol. Ingen sprit alltså, vin och cider funkar.
... Inte gå ut när det är sådär kallt.
... Flytta ifrån Sverige på vintern. Typ.

FYFAN kan man inte bara få funka normalt? Utan att behöva smörja in, äta piller, inte tvätta sig och lukta apa av all jävla kortison.

Känner mig så vuxen och mogen efter förra inlägget.
Nu drar jag till stockholm och sätter sprätt på slantarna med kusin och mami. HEJDÅ

Precis när man tror skiten är över. Att man aldrig mer ska behöva se, höra, plågas av. AH INFESTATION!

Såhär startade jag min morgon:



Så skönt att börja jobbet sent (ibland), då kan man liksom mysa till hela morgonen. Ansiktsmask, desperate housewives på datan, förmiddagskaffe. Lite Johannamys helt enkelt.

haha kolla mitt ögonbryn på den här bilden:

Syns inte så bra, men det är helt vilt ju!

Jag har ett konstigt sätt att visa Johan hur mycket jag älskar honom. Jag brukar nämligen sjunga små sånger för honom, haha. Typ reklamlåtar fast jag lägger in hans namn. Några exempel (och mina favoriter) är:

1. Toffifeereklamen.
Original: Man har så kul med toffifee!
Min version: Man har så kul med Johan-fee!

2. Pizzadegsreklamen.
Original: Sarah Lee, the fun part of cooking!
Min version: Johan-Lee, the fun part of cooking!

3. Bredbansbolaget.
Original: Upplev mer, upplev mer med bredbansbolaget!
Min version: Upplev mer, upplev mer med Johan Englund!

Bubblare:
En lady gaga låt: Ale-alejandro, ale-alejandro!
Min version: Johan-Johan Englund, Johan-Johan Englund.

Kan ju säga att mina låttolkningar bara är populära när karln är på bra humör. Är han trött och vill sova är det inte stående ovationer direkt.

och =

Lite tröst när allt känns tungt, lite plåster på såren. Man behöver små roliga saker i vardagen för att inte totalt ramla ihop. Jag lyxar med nya parfymer i testflaskor (då kan man köpa mååånga olika), ansiktsmask, ett par nya skor och min personliga favorit:



Batmanplåster! Har lyckats fått skavsår som blivit lite infekterat men mina fina Batmanplåster lindrar både häl och själ.

I fredags slutade jag klockan 15 på jobbet, en timme tidigare alltså ;) Susade hem i mercan (ja jag är lat och tar bilen till jobbet typ jämt) och packade min blåa väska. Johan och jag tog sen hans ögonsten, saaben, och hämtade bror Niklas i lövstalöt.  Sen var det tre timmars bilfärd norrut som gällde. Mamma och Björn åkte blåa faran några mil före oss. Vi åkte till älskade Dalarna, närmare bestämt Rättvik!

Varje år är det höstmarknar (och vårmarknad) och de senaste två åren har jag och Johan åkt dit. Det är så himla mysigt! En liten tradition tror jag... Och en vardagsflykt är precis vad man behöver när hösten smyger sig på. Jag har redan mina måsten när jag är där.

1. Langos.
Jag ÄLSKAR langos! Det är ju helt sjukt gott. Friterat, vitlök, rödlök, ost, stenbitsrom. MUMS!

2. Godisremmar.
Sån brukar man alltid kuna köpa på marknad. Typ en halvmeter långa och med så mycket färgämnen att tungan är alldeles röd/blå/grön efteråt.

3. Strumpor!
Strumporna är nog det största måstet. Brukar alltid finnas typ "köp 10 par för 100 kr". I år lyckades jag hitta 15 par för 100 kr ;) Roliga mönster och färger ska det vara. Jag menar strumpor är ju lite småtråkigt egentligen, men man har de nästan alltid på sig. Därför kan man lika gärna ha roliga mönster! Liva upp vardagen lite...


Några av strumporna! Nyckelpiga (som ser ut som en elefant?), rosa flamingo (!), prickigt, små hjärtan och såklart lite döskallar ;)