J O H A N N A

Den där "kompisen" ni vet. Den som alla har (tror jag) men som man egentligen skulle klara sig riktigt bra utan. Kompisen som aldrig ger något utan att först ta. Eller som aldrig gör något som inte gynnar henne. Kompisen som du vet bara är ute efter någonting varje gång hon hör av sig.

Varför är då så svårt att göra sig av med kompisen?

Jag är feg. Eller konflikträdd med ett finare ord. Jag undviker hellre än konfronterar, låter bli att höra av mig och "kan aldrig ses". Sen är det också svårt att berätta för en annan människa hur man uppfattar denne. Speciellt om det inte är några positiva kvaliteter man kommer med... De flesta människor saknar självdistansen och vem vill förresten höra att de är egoistiska jävlar som bara tar och tar? Kanske tycker människan i fråga att jag är precis sådan mot henne.

Usch för "kompisar", speciellt när man som jag inte vågar/orkar ta tag i saken, det är liksom för mycket energi.

Lättare att bara undvika och ignorera än att göra slut.