Jag vill klänga mig fast vid dig
Du vet att jag aldrig lämnar dig.
Jag älskar när du tittar mot solen, för dina ögon lyser gröna då. Jag sneglar i smyg mot dig och bara beundrar att du finns. Beundrar att jordens uppkomst, evolutionen och slumpen skapade något så perfekt som dig.
Men solen går till slut ner.
Du liksom svalnar. Försvinner sakta, blir genomskinlig och diffus. Jag kisar i hopp om att se dig bättre men allting blir bara suddigare. Och kallare. Och mörkare.
Natten är oundviklig.
Jag vill trassla in mig i ditt hår. Gräva in mig i ditt bröst. Rädslan att du ska försvinna är ilande, isande och förjävlig.
Till sist finns bara minnen kvar.
Jag älskar när du tittar mot solen, för dina ögon lyser gröna då. Jag sneglar i smyg mot dig och bara beundrar att du finns. Beundrar att jordens uppkomst, evolutionen och slumpen skapade något så perfekt som dig.
Men solen går till slut ner.
Du liksom svalnar. Försvinner sakta, blir genomskinlig och diffus. Jag kisar i hopp om att se dig bättre men allting blir bara suddigare. Och kallare. Och mörkare.
Natten är oundviklig.
Jag vill trassla in mig i ditt hår. Gräva in mig i ditt bröst. Rädslan att du ska försvinna är ilande, isande och förjävlig.
Till sist finns bara minnen kvar.
Kommentarer
Trackback
