J O H A N N A

Vill bara förtydliga en sak angående mitt jobb...
- Det heter INTE "stämlpa in varorna", vi scannar in varorna i kassan.
- JAG knappar inte heller in priset, det är kopplat till EAN-koden. Varför skulle jag annars scanna den?
- Kombinerade rabatter syns längre ner på kvittot.
- Jag är ingen allmän informerare (från och med nu är det ett ord) för hela Gränby Centrum. Jag jobbar på Coop, jag har ingen aning om vad Dressmann eller Lindex har i sitt sortiment.
- Jag bryr mig inte om att du har diabetes och köper wienerbröden för att bjuda din bror på.
- Inte bryr jag mig heller om att du köper en viss sorts yoghurt på ICA för att den är en krona billigare där.
- Och ja jag jobbar här. Sååå snygg är inte skjortan att jag skulle ha den på mig ändå.



Denna ironi till trots vill jag bara säga att jag trivs bra på mitt jobb. Det är egentligen ganska kul att parodin på den "jobbiga kunden" faktiskt finns på riktigt. Och ja skjortan kanske inte är snygg, men jag är jävligt snygg i den.

Ledig dag. Precis som varje torsdag och fredag. Underbart va? Speciellt en dag som denna, grå och jävlig. Jag gick till ICA imorse och handlade mysfrukost och nu halvligger jag i soffan invirad i en filt, slökollar tv och dricker kaffe. Ligger och filosoferar över livet. Just nu är jag inne i en fas där det känns som att allt står stilla även fast det händer så sjukt mycket saker. Och jag står inför en massa beslut, som egentligen är jättelätta, men min hjärna vill inte samarbeta.

Alltid när allting går bra och känns bra, smyger sig någonting på och försöker rubba mig. Försöker få mig att tycka något annat eller att tvivla. Även fast jag vet innerst inne vad som är rätt, så är det svårt att stänga av rösten i bakhuvudet.

Torsdag skulle vara en speciell dag. Jag vet inte riktigt om jag ens ska sörja eller bara vara som vanligt. Jag vill vara ledsen eller ja jag är ju ledsen. Men vet inte om det är värt att lägga energi på att vara ledsen, det ändrar ju liksom ingenting. Varför sörja något som inte finns längre?

Fast jag är ju ledsen. Jag sörjer ju. Jag kommer aldrig sluta tänka på hur livet skulle kunna sett ut.

Idag hälsade jag på Hoffe för första gången på typ... en månad? Han var ju lite halt. Sååå mysigt att åka ut dit <3 Märktes att han stått inne och varit lite för sig själv, han var jättesällskapssjuk. Stod utanför hagen och pratade i telefon, då kom han fram och ville stå och kela och buffa. ÅH HÄSTAR <3 Red lite barbacka och han var ju allt annat än koncentrerad... Men lika söt ändå. Det är fan terapi med hästar. Du måste liksom ta dig ut oavsett väder, och du får så mycket tillbaka.

Knäpphästen.

Dör lite på den här bruden. Så j-ä-v-l-a sexig. Och vacker också, good combination.

Bara bilder på mig nu. Men så äre.

Ligger i soffan med huvudvärk from hell. Ledig i dagarna fyra och imorn är det mys med brudarna och kanske en utgång? Anyway ska jag inviga mina nya skinnyjeans (trots att jag inte är särskilt skinny i dem...) och mina nya skor. YEAH!

Later you can sing to me like a shining star
But I rather do you on the backseat of my car

Ett år är inte så lång tid egentligen. Jag tänkte att det går fort. Vips så är du här igen. Det kommer går bra. Jag biter ihop.

Jag lovar jag var helt hundra procent säker på att det skulle gå bra. Men utan dig känner jag mig lite ensam. Jag saknar dig av helt egoistiska skäl, jag behöver dig. Av totalt egoistiska skäl. Du får mig att vara den jag vill vara. Känner att jag faller lite utan dig. Samtidigt som jag vill att du ska vara lycklig. Göra det du måste och mår bra av.

Egentligen är det så lätt att se och prata med dig. Men jag saknar känslan av att vara i samma rum som dig. Samma hus, stad, kommun, län, land, världsdel.

Jag vet att om du läser det här ler du nog lite, åt att jag är lite blödig nu. Men nu har ju de här månaderna gått, som jag sa skulle gå innan jag insåg att du är väldigt långt borta.

 

Indränkt i så mycket sirap att man nästan mår illa.

 

Take another little piece of my heart.

Såg en film igår, Something Borrowed, om en tjej som är dökär i sin bästis blivande man. Och han är kär i henne. Gullig film. Mer än så går inte att säga.

Jag är svag, har dålig karaktär och noll självdisciplin. Jag har rökt, druckit sprit och ätit alldeles för mycket godis. Vafan liksom... Hur svårt kan det vara?