J O H A N N A

Japp, ni läste rätt. Har kommit in i en sån period igen. Träna, inte äta godis till frukost med mera... Håller väl typ en månad som vanligt med resultatet ingen vidktnedgång utan viktuppgång på grund av tröstätandet eftersom jag inte gått ner. Hängde ni med?

Crosstrainern är iallafall back in business. Nya sportbehåar inköpta (som visserligen var en storlek för stor, thank god för mina små tuttar, de hoppar ju inte så mycket ändå), kylskåpet och frysen är fyllda för att undvika matfällor som onlinepizza eller typ popcorn till middag. Visserligen har jag sorbet hemma också... Men det är ju typ bara frukt som är mosad så det räknas inte.

Anyway hurtlivet börjar igen. Får se hur många kläder som blir för små den här gången ;)

Var hos hudläkaren idag. Vill bara lägga mig ner och grina tills tårarna är slut. Jag vill slippa fatta beslut och önskar att jag hade någon annan sjukdom, som de iallafall kan bota. Det är inte kul när alla preparat/mediciner har en biverkningslista längre än bibeln.

*dör av självömkan*

Det har varit dött här. Fruktansvärt dött! Jag har varit död. Sovit konstant, varit yr och diverse. Så fritiden har inte bestått av så mycket annat än sömn. Kul va?

I fredags kom lite coopfolk hit och sen drog vi och bowlade. It was fun! Sen blev jag utlurad på krogen av mina kära vänner. Alltså... Börjar bli gammal tror jag för krogen är inte alls roligt längre. Same old same old. Längtar verkligen till fina försommarkvällar med grillning och vindrickande på balkongen istället för att svettas med massa fulla okända människor på ett stället där en cider kostan 60 spänn och dryga killar frågar vad man är för stjärntecken.

Nu sitter jag här och skriver på en satans artikeluppgift. Blir aldrig nöjd! Bääääh. På torsdag är det tenta, på fredag börjar mattekursen och i helgen jobbar jag. Ah... Deppvecka känner jag. Kommer nog bli en heeel del godis och allmänt fettande.

Over and out.

Är ju inget fan av denna hypokondri och självdiagnostik som existerar i denna internetberoende värld... Men alltså google är ju jävligt bra. Nämnde ju i tidigare inlägg att jag haft ont i huvudet hela dagen. Eller ont är fan en överdrift. Migrän tror jag, för jag har haft så ont att jag mått illa så fort jag rört mig. Och jag har ju som sagt nästan aldrig ont i huvudet.

Tänkte inte så mycket på det först förrän jag satt och googlade på helt andra saker. Okej varning för TMI nu men jag har haft sjukt oregelbunden mens det sista året och förra sommaren började jag få konstig akne (som ni säkert observerat men varit vänliga nog att inte kommentera, tack). Tänkte liksom att aknen kanske skulle försvinna av sig själv, att det bara var nåt tillfälligt, men det blev bara värre. Så efter nyår började jag träffa en hudläkare (egentligen för mina eksem men han är också expert på akne) och fick medicin. Sen började vi prata lite när jag var där sist... Jag hade nämligen läst om så kallad "vuxenakne" hos kvinnor och hur det var kopplat till hormoner. Närmare bestämt för hög testosteronhalt. Jag nämnde till honom att jag hade oregelbunden mens dessutom, så fick göra ett blodprov i fredags (väntar spänt på resultat).

Ja, åter till huvudvärken då... Googlade mig fram till att hormonrubbningar (om det nu är det jag har), aknen, den oregelbundna mensen och dessutom uppsvälld buk (mja alltså jag har ju gått upp i vikt kring det området och det vore ju skönt att ha en ursäkt) kan vara tecken på PCO. Nånting med hormoner, kvinnans äggstockar o.s.v. Och tydligen kan migrän vara ett symptom också! Jag har ju som sagt nästintill aldrig ont i huvudet, förutom dagen efter för mycket rödvin, så det ska bli spännande att se vad blodproverna säger om testosteronet.

Däremot sägs ett symptom vara ökad behåring av manlig typ. Alltså jag har ju alltid haft ganska håriga armar och ben så där är det ju ingen förändring. Har inte heller fått nån mustasch vad jag vet så.... Anyways ska ju hålla mig borta från självdiagnoser men ibland måste man spåna lite och kanske leda läkaren in på rätt spår ;)

Jag är svag, har dålig karaktär och noll självdisciplin. Jag har rökt, druckit sprit och ätit alldeles för mycket godis. Vafan liksom... Hur svårt kan det vara?

Dagens tankar:

• Ralf var cp igår. Helt störd! GILLA!
• Jag är ledig idag och så är vädret såhär? Palla.
• godissugen.
• Uppsala är en äckligt liten stad. Och jag förstår att det inte finns så många att välja att ligga med, men visst ät mina pizzakanter.

Sen är det mest som gröt i hjärnan. Orkar inte.

Dagens humör: uppgiven. eller kanske längtansfull.

Listan med dagens som jag höll på med, dog ju. Ovanligt. Så typiskt mig att inte follow through. En egenskap jag avskyr och försöker jobba på, men inte ens att förbättra mig kan jag avsluta. Anyways, nästa på listan är ju "Idag hade jag på mig" och det är anledning till att jag inte har lagt upp något.

För vem fan vill se en bild när jag har mjukisbyxor på väg till jobbet, min sexiga jobboutfit eller trosor och linne som åker på när jag kommer hem? Lagom kul. Därför sparar jag den till en dag när jag är ledig och välklädd. Kanske blir det imorgon? Kanske inte.

I vilket fall måste min självdisciplin skärpa sig.

Just nu virrar så mycket saker i mitt huvud, det är jobbigt att inte riktigt veta vad man vill med sitt liv. Det finns nästan för mycket att välja på (om man får vara lite otacksam och tycka det...). Jag menar i princip så kan jag bli precis vad jag vill, bara jag ger mig fan på det.

I tider som dessa blir min beslutsångest helt enorm och det kommer nog sluta med att jag fastnar här ett tag till.




På den här bilden ser man alla mina prickar i pannan, ringarna under ögonen och lite av min Bh. Artsy.

Vad ska jag bli när jag blir stor då? Är sugen på två utbildningar men orkar inte plugga mer nu, lovade mig själv att vänta minst två år innan jag pluggar igen. Se så fort man glömmer hur jobbiga vissa saker är!

Vill jättegärna bli översättare, dels för att jag alltid klagar på hur dåliga alla filmer/böcker/serier är översatta, dels för att jag är en sucker för grammatik och språk. That's my nerd thing liksom...

Sen vill jag jättegärna läsa beteendevetarprogrammet här i Uppsala, men tror att mina betyg inte riktigt räcker för att komma in. Mina betyg är bra, de duger. Men kan inte riktigt konkurrera med alla från hela sverige som prompt ska plugga i min hemstad, avlid era satar. Kan plugga detta programm i Eskilstuna, Västerås eller örebro också om jag inte minns fel. Kanske får bli en pendlare? För är inte riktigt sugen på att flytta från min Tussis och vännerna...

Frågan är ju då, vadfan ska jag göra dessa två år?

Jobbar kvar där jag är nu, men vet inte om det räcker. Vet inte hur många timmar jag kommer få. Vet inte ens om jag är nöjd med jobbet heller... Har liksom lärt mig allt (känns det som, kan uppenbarligen inte ALLT) vet inte om det finns så mycket "nytt att se".


Anyways, my life is to be continued.

eller? Jag är inte student längre. Jag har inget riktigt jobb. Vet inte alls vad jag ska bli när jag blir stor. Ändå känner jag att jag börjar bli stor... Det vill säga mina värderingar förändras, andra saker har blivit viktiga för mig. Jag går aldrig ut längre, jag saknar det inte. Jag ser inte tjusningen i att dra ner på stan, full, och dansa, ännu fullare, klämma i sig en kebab i taxin och sen må skit hela dagen efter.

sen är jag ju sjuk nu också. bitter for lajf

Ibland vill jag bli någon annan, bara så att jag kan bitchslapa mig själv. Det är liksom som om jag måste må lite dåligt, måste deppa liiite, så att livet ska vara intressant. Varför skapar jag issues som inte finns? Jag har tydligen inte förändrats alls. Kanske vill jag inte förändras heller, kanske vill jag ha det som förut. Har svårt att tro det dock...

Alltså fyfan. Varför klippte jag av mig håret?! Med långt hår är man liksom alltid snygg, no effort. Nu ser jag alltid fem år äldre, no effort. Haha. Men snygg? Det får jag tydligen kämpa med nu. Blä.

En mörk (full) skönhet!

Kul att jag får hallicinationer av min medicin. Det låter helt vrickat och påhittat, jag vet. Men det är verkligt och drygt, även om det underlättar att jag vet om bieffekten. Helt cp är det. Och jag mår illa varje gång hjärnan spökar och svävar iväg med mig. Men hellre det än rödflammig hud, med sår som svider och kliar ända in ibenmärgen. It's almost like a bad trip...

Finns det någon någonsin någonstans som faktiskt gillat en besserwisser? Nej tror inte det.

Jag menar det är okej om man har rätt och faktiskt vet fakta. Men såna som tror (eller ja de inbillar sig) att de kan allt om allting är bara pinsamt jobbigt. Det spelar liksom ingen roll att man talar om vad som faktiskt är rätt för de är så övertygade om att deras sanning är allas sanning. Och de förstår inte att ingen tar dem på allvar. Man försöker tala om för dessa människor att de are making a fool out of themselves men de tar liksom inte åt sig.

Det är svårt att tro på någons historier när 90% av dem är helt bananas påhittat. Egentligen borde jag inte bry mig för det är henne ingen tar på allvar, det är hennes historier folk tar med en rejäl nypa salt (då menar jag lastbilsvis med salt) och det är hon som inte kan behålla sina vänner på grund av detta.

Det stör mig så jävla mycket egentligen, men samtidigt I couldn't care less.