J O H A N N A

jag är inte ensam, men jag känner mig ensam.
övergiven, bortglömd och ratad.

jag inkluderar dig i allt jag gör, eller jag försöker iallafall.
skulle vara trevligt om du också kunde försöka någon gång.

Megan Fox är så het. Jag vill vara henne och samtidigt ha henne! Stört. Men ja hon är ju bara sådär stekigt het nu efter alla timmar under kniven. Innan var hon typ vanlig och söt. kolla själv:

Before:


Nu:


Viss skillnad. Hon gick från sötnos till sexbomb. Jag föredrar det senare alternativet. Du?

Dire Straits - Sultans of swing

Tänk den här låten, högt, i en nercabbad Camaro med en menthol i mungipan och solbrillzen på. Solen lyser och landskapet som susar förbi är grönt. Det är sommar.

+++
camaro, sommarväg, cigg och brillz.

---

Hittade en lista på ett forum där de tar upp kriterierna för en svensk white trash:

- Klär sig i säckiga kläder från nån supermarket, ullared, OBS och B&W (Dressman och H&M bör räknas som ganska trashigt också).

- Svank tatuering för tjejerna och tribal för killarna.

- Piercing i näsan, läppen, tungan eller naveln.

- Kör ofta en skabbig gammal rosthög från 80-talet/tidiga 90-talet.

- Fetma och osunda matvanor, röker och dricker mycket folköl. Boxvin till helgen.


KUL!
Första punkten stämmer väl mest på H&Mdelen, men ändå.
Andra punkten, nja min tattoo är högre upp, men har haft tankar på en i svanken.
Piercing, well i rest my case.
Min bil är ingen skabbig rosthög (bara lite stökig och med en ett par rostfläckar) men är från 89.
Boxvin till helgen, jatack!

åh mathilda skickade just en bild på mig och fridas zebbe från i somras. sommar nu tack?

Har du inte sett Pulp Fiction?
För det första; GÖR DET!
För det andra; här är den berömda dansscenen:

Har varit superproduktiv hela veckan!

Måndag:
Gick till stan (!)
ljusterapi ;)
körde hem Åke
åkte och fikade hos mormor samt gav henne en ny cd-spelare
lyssnade på Evert Sandin och käkade abnormt mycket bullar
åkte hem
gjorde mumsig tonfiskpasta
sov


yummy! Stekt purjo, champinjoner och vit sparris. Sen när själva såsen åkte på såg det genast äckligt ut.

Tisdag:
Mamma hämtade mig kl 11
städade kontoret
åt lunch
gick hem från stan (!)
kollade på Big Bang Theroy i 3 timmar
gjorde egna köttbullar och brunsås
åt mycket
åkte till stallet och dressyrade Jensis
åkte hem, dog i sängen

Idag har jag hunnit lunchat på IKEA med mormor, köpt storpack toapapper på ÖB (life is glamourus) och fått en elvisp av mormor. TACK NANA, nu kan jag baka bröd!

Nu blir det mer Big Bang Theory sen till middag blir det fiskgratäng (i'm om fire!) och senare lot's of wine med töntarna mathilda och emma.

see ya! wouldn't wanna be ya!

NOTE TO SELF; sola inte med fjortistrosor som har rosetter i bak


checka in snygga brännan liksom...

Karlar alltså. Ibland undrar om det finns någon enda av dem som kan hålla sig till en tjej och som inte ljuger.
Okej innan jag skriver vidare, detta handlar inte om Johan. Och jag drar inte alla över en kam.

Har man flickvän, så är man ett par. Ett par innebär att man är två. Inte att man ska ut och jaga andra. Och definitivt inte att man ska ljuga och smussla för andra halvan i paret. Vid närmare eftertanke kan karlar bytas ut till kärringar också för dem kan vara precis likadana. Skärpning!

HAHA hur klockren är inte den här tröjan? Fattar du den inte så skäms på dig!

Just nu sitter jag och längtar till sommaren. Då ska jag springa runt och tönta mig i kjolar, solisar och tishor. Utan att få köldskador.


Men vänta, när blev det här en modeblogg?

Parasit - organism som utnyttjar resurser på en annan organisms direkta bekostnad, vanligen utan att den senare dödas.

Jag fick hjärnsläpp och köpte så kallade "aquablåa" jeans. Tur att folk är vana vid att jag har konstiga kläder ibland.

Mina föräldrar har alltid glatts åt min musiksmak. Den är väldigt blandad och enligt vissa konstig. Pappa är glad att jag liksom honom älskar Cornelis, Tom Petty och 70-80talets storrock. Mamma uppskattar min passion för udda one-hit-wonders från åttiotalet, Marvin Gaye och Europes låt Carrie.

Just nu sitter jag och lyssnar på Kate Bush. Hon är hur mysig som helst.


Kate Bush - Running up that hill



Söt är hon också!

Måste bara visa morotskaka jag och mathilda bakade förra veckan. Det hel började inte bra då smeten såg ut som en riktig fyllespya. Men resultatet blev desto bättre! Tyvärr åt vi för mycket och mådde sen illa.

Ångest av sitt jobb är jag nog inte ensam om. Men min ångest är speciell (jo det är den!) för den har faktiskt hjälpt mig lite. För övrigt är jag köksbiträde i ett äldrekök. Folk bor i samma hus och kommer ner och äter hos oss då de inte kan eller orkar laga egen mat.

När jag började jobba där (september förra året) fick jag sån ångest av alla gamla människor. Ångest av att se de dementa, rynkiga varelserna. Ångest av att se människor förlorade i sig själva. Människor som förlorat sin ungdom och som snart inte kommer finnas mer. Visst alla ska vi dö och ingen vet när, men döden blir så mycket mer aktuell när man vistas med riktigt gamla och sjuka människor. Jag fick sån åldersnoja och kände att nu går det tamefan bara utför. Nitton år gammal, men kände mig som nittio.

Efter nån månad vande jag mig dock. Jag lärde på något sätt känna de här människorna som varje dag, vid samma tid, kom ner till oss för att äta sin lunch. Varje jävla dag, julafton, nyår, deras födelsedagar. Varje dag kommer de ner till oss och äter. De kände inte igen mig, jag fick inte plats i deras minnen. Men jag lärde mig alla deras egendomliga egenskaper. Jag lärde mig hur mycket de åt, vad de drack till maten, vad de hette, hur gamla de var och hur deras familjeförhållanden såg ut. Allt detta bara genom att se dem äta lunch varje dag.

Jag tyckte att deras liv var så hemska. Samma sak, dag ut och dag in, i väntan på att livet skulle ta slut. Den näst sista vilan. Förra veckan upptäckte jag dock en sak. Efter lunchen träffades tre av gamlingarna, som vi kallar dem, för de är ju faktiskt det, utanför matsalen för att tillsammans lösa korsord. En dam läser och skriver eftersom den andra inte ser så bra och har lite problem med lederna. Den tredje parten, en man med käpp, löser de flesta orden för han är väldigt allmänbildad. Dessa tre är några av de få som inte lider av demens och deras lilla korsordsstund gjorde mig så glad. Livet kanske inte slutar bara för att du råkar bli äldre och dina sinnen sviker dig, så länge du har någon eller några att dela det med. Någon som förstår dig och kan relatera till hur du har det.

Missförstå mig rätt, jag vill fortfarande inte bli gammal. Men det går ju inte att undvika och man får nog helt enkelt göra det bästa av situationen. Lösa korsord till exempel.

Svensk musik suger. Alltså dessa singer/songwriter/hej-jag-är-djup-och-har-sjömanskostym-fast-jag-är-typ-fyrtio-och-ful.

Men svensk rock är för det mesta riktigt bra. Vi har Backyard Babies, Hardcore Superstar, Crashdïet, Mustasch, In Flames, Raised Fist, Clawfinger (delvis norskt but hey neighbours!), The Sounds, 250 kg kärlek (såklart!), Royal Republic, Europe. Och Bullet! Vet inte om så många hört talats om dem, men de påminner mycket om Accept och AC/DC. Sångaren har en grym röst. Lyssna bara!



Bullet - Bite the bullet

Hamnar i nån slags dvala de helger jag jobbar. Men nu är det över! Till slutet av februari, då jobbar jag igen. Avslutade iaf min jobbhelg på ett mysigt sätt igår. Potatisgratäng och lite grillad gris avnjöts framför arkiv X med beckisen och johan. Nu har jag kollat klart på säsong fyra och när nästa lön kommer ska jag beställa femman. Jag är en tönt jag vet.

Imorgon är det lunch med mama, ljusterapi och stallet. Hoppas det inte är cpkallt så man kanse orkar rida ordentligt :) sist tappade jag känslen i hela kroppen och fick is på halsduken...

See yaaaa (om ni inte fryser ihjäl...)

Möt mig halvvägs. Hjälp till.

Kollar på hela pandoras ask på tv6play, fyfan vad Erika är äcklig. Hennes "kille" Stefan ligger med strippan och Erika beter sig som ett luder mot strippan? Inte mot Stefan? Nej honom ligger hon med ändå fast hon säger att "strippan är äcklig". Vem är äcklig då? Erika, sluta toffla efter Stefan. Han är den äckliga. Han stammar ju och är helt röd i fejjan så fort nån försöker konfrontera honom om någonting. Jag hatar det där äckliga PH! Men kan ändå inte låta bli att kolla...

Nu har jag bitchat klart för den här veckan. Today ska jag hämta kära åke, han har fått stått i ett garage i två dagar för att "frostas" av. Den där bilen tål liksom inte kylan, allt frös igen på'n. Men nu är åkisen förhoppningsvis lite torrare och mindre isig. Sen läste jag ju i tidningen idag att vädret håller på att bli mildare, så förhoppningsvis fryser inte bilen igen allt för mycket...

Sen tar jag och åke oss ut till en bakfull emma och terrar henne. Hehehehe. Hon har en present från Gambia till mig. Undrar vad...

Jag tycker det är obehagligt att inte ha kontrollen över en situation
Jag har samlat på örhängen, haha, gör det väl fortfarande
Ett band/artist jag inte klarar av att lyssna på är "svensk" musik, typ alla dessa singer/songwriter.
Jag har en förmåga att förtränga saker och glömma bort
Jag ångrar att jag inte tog vissa chanser
Jag glömmer aldrig genuint lyckliga stunder

Jag tror på att den enda du kan lita på är dig själv, om ens det
I smyg brukar jag ibland läsa "bloggkändisarnas" bloggar
På offentliga toaletter brukar jag hålla andan och tänka på något annat
I min jackficka har jag alltid försvarets hudsalva
Någon/några brukar kalla mig för pappa säger fortfarande Joyo
Det kommande året kommer jag ta examen med bra betyg, charma asset av min praktikplats och få jobb där
Jag hoppas att jag en dag slutar göra amtörpsykoanalyser på ALLA jag träffar
Jag stör mig på människor som hycklar, har puckade åsikter och som gillar saker jag ogillar
Något av det sötaste jag vet är dreglande hundar
I telefonen svarar jag ett utdraget hallå eller ett kort tja

En låt som gör mig glad är Eddie Cochran - Summertime blues
En låt som kan få mig att gråta är ingen speciell. Men kommer ihåg att en viss kille fick mig att böla till Jojo - too little too late hehe.
Om jag är ensam hemma brukar jag lyssna på rockabilly madness och svassa runt naken
På McDonalds beställer jag oftast en glass, det är det enda ätbara på donken
Jag tycker jag är ganska duktig på att komma åt människor. Människor är så genomskinliga, det är jättelätt att se rakt igenom dem och manipulera dem därefter.
Ibland undrar jag varför livet som är så lätt ändå är så komplicerat

Det dyraste jag har köpt är har aldrig köpt något dyrt, har svårt att tycka att jag förtjänar sånt
Ett köp jag ångrar är inget särskilt
Jag tycker om människor som är smarta, både EQ och IQ tack, och som inte tar livet på så stort allvar
Om jag såg en hundralapp på marken skulle jag ta den och köpa något riktigt onödigt
Jag ser upp till folk som kämpar för något de vill ha
Jag saknar den där okomplicerade tiden när man var 15/16 och tyckte att livet var såååå jobbigt

Efter många diskussioner om mitt föregående inlägg kom jag fram till detta.
Jag öppnar mig inte och pratar inte om känsliga saker med mina vänner.
Det leder till att de inte pratar om sånt med mig.
Vilket gör att jag känner mig utelämnad och sårad, att ingen ser mig som den kompisen.
Vilket gör att jag ännu mindre vill öppna mig.
Vilket gör att jag kommer dö ensam?
Okej skämt åsido på sista meningen. Men något som tål att tänkas på är att jag borde behandla mina vänner mer som de underbara vänner de faktiskt är. Då kanske jag känner att jag är den kompisen för någon. Vad vet jag.


Sluta vara så hemlig!

Ibland känner jag mig bara så missförstådd och orättvist dömd. Eller nej inte bara ibland, ganska ofta faktiskt. Folk tror att bara för att jag väljer att lösa mina problem på egen hand och inte alltid är så ärlig med hur jag mår så är jag en tråkig känslokall egoist. Jag blir faktiskt lite ledsen, sårad, besviken, whatever för jag föddes trots allt med förmågan att känna samma känslor som alla andra. Nåväl, nästan alla.

Samtidigt borde jag inte ta åt mig för jag vet själv att jag dömer folk som väljer att be om hjälp. Svaghet kallar jag det, även fast jag vet att det är okej att be om hjälp. Det är liksom bara inpräntat i mitt huvud. Du löser dina problem. Mina rop på hjälp (när de väl kommer) är inte heller de tydligaste. För jag vill egentligen inte be om hjälp. Men ibland, har en vis människa förklarat för mig, måste man ventilera problemen, känslorna. Visst finns det människor jag kan berätta saker för, men ibland önskar jag att jag hade en såndär vän. Som bara lyssnar och som jag även kan lyssna på. En person som i stort sett är en kopia av mig. Som vet precis vad jag menar.

Så länge får jag fortsätta försöka bli lite mer sympatisk och sluta döma. Eftersom jag själv tar åt mig när folk dömer mig. För jag är trött på att förstör för mig själv, jag lider ju bara av att stänga in känslorna. Jag inte gillar att lyssna på andras problem, åtminstone inte världsliga sådana (det är tamefan det äckligaste jag vet! Hycklare? Jo jag vet. Sådana hatar jag med...) eftersom ingen nånsin lyssnar på mig när jag försöker ge dem en lösning, ett förslag på hur allt kan bli bra. Verkar som vissa är helt tvärtemot mig, de älskar att skrika ut deras problem, antagligen för uppmärksamheten, att lösa dem är inte lika viktigt.

Förlåt nu tappade jag tråden helt. Det jag ville säga var helt enkelt att inbilla er inte att jag är känslolös bara för att jag inte berättar allt för alla. Kanske betyder det att jag är känsligare?

UNDERBAR MORGON!

Vaknade halv sju, helt pigg, slog på pulp fiction käkade tunnbröd med salami och chillade. Nu lyssnar jag på braig musik och ska strax till mamas jobb. Sen blir det dressyrträning idag, kommer ha sån sjuk träningsvärk imorgon, det ska jag fanimej se till.

Bara för att hylla en av favvisfilmerna:
Chuck Berry - You never can tell

Inspirerad av fröken Nilsson langar jag en årslista jag med! Dags att gräva i minnet och hjärnarkivet.



Januari:
Var på ett jävligt pissigt humör (thanks to min lilla hudåkomma). Var riktigt less på vissa människors gnäll, tyckte det var obefogat eftersom det var mig det faktiskt var synd om. Den största hackkyklingen för min olycka blev en viss ginger. Hon jagade mig med böcker om självhjälp och ville att jag skulle gå i terapi.

Månadens låt: Tom Petty - Won't back down


Februari:
Irritationen tog på krafterna. Kommer ihåg att jag började spela Fallout 3, hehe. Det hjälpte nog lite. Flydde från läxor och verkligheten med hjälp av ett tv-spel. Moget liksom. Kom fram till att huden mådde skit pga vodka. Så lade av med det. Hängde mycket hos jensan i stallet också (eftersom jag ändå inte kunde festa). Om vi säger såhär, i januari var jag nog mer irriterad. I februari var jag pissed off.

Månadens låt: The Eagles - Get over it


Mars:
Fick äntligen riktig hjälp av farbror doktorn. Två olika sorters mediciner och efter 6 dagar var alla utslagen borta. Var väl fortfarande lite bitter, jag menar jag gick faktiskt sista året på gymnasiet och alla lärare var som små parasiter som levde på min ilska och olycka. Flyttade hemifrån gjorde jag också. Puss på det.

Månadens låt: Nashville pussy - The bitch just kicked me out


April:
Våren kom! Och äntligen kunde johanna dricka sprit som en hel karl igen. Utgångarna avlöste varandra och lyckan var ett faktum. En liten mysig inflyttningsfest och min födelsedag satte ribban för alla fester på murargatan 30b. Valborg kom, sågs och besegrades. En månad av fest helt enkelt.

Månadens låt: Flo Rida - Right round


Maj:
I stort sett bara förberedelser inför studenten. Slutspurten i plugget, fest, studentskivor, shopping, fest. Lata dagar i parken. Och juste nämnde jag fest? Sen släpptes ju mansons platta också.

Månadens låt: Marilyn Manson - Arma-goddamn-motherfuckin-geddon


Juni:
STUDENTEN! ALDRIG MER GYMNASIET! Ringmärktes gjorde jag också till allas förvåning. Jag och Mathilda var arbetslösa och solade varje dag. Njöt av sommaren innan allvaret med jobb började i juli.

Månadens låt: Rainbow - Since you've been gone


Juli/Augusti:
Jobbade på cafét i Östhammar med Mathilda. Vi käkade bullar, drygade oss mot jobbiga turister och rökte menthol. Sen poppade vi en jävla massa epamusik i mercan också, till och från jobbet.

Månadernas låt: In Flames - Delight and angers


September:
Sommaren var slut och det kändes väldigt konstigt att inte ha en skola att gå till. Nu var arbetslösheten ett faktum. Tills, mina kära vänner, jag fick vikariat på äldreköket Ramund i Luthagen. Där jobbar jag fortfarande lite då och då.

Månadens låt: Secret Service - Oh Susie


Oktober/November/December:
MJ dog (okej han dog tydligen i juni, vilket bara bekräftar hur lite jag faktiskt brydde mig) couldn't care less liksom. Började med den här skitbloggen. Tatuerade mig 7 november och kom in på utbildning jag sökt.

Månadernas låt: Lady Gaga - Bad Romance


Avslutningsvis kan man ju säga att året började som en påse dynga, men slutade faktiskt riktigt jävla bra. Må de bästa stunderna 2009 bli era sämsta 2010.

Där sitter vi. Hon och jag i en skogsdunge på varsin sten. Tretton år och nyfikna på livet. Det var sommar och vi skulle börja sjuan om några veckor. Snart inleddes tre helvetiska år, men vi visste inte om det. Vi trodde att det skulle bli underbart. Där fick vi så vi teg...
"Vi måste testa det innan vi börjar sjuan." Sa jag. "Absolut måste."
Hon var inte lika övertygad som jag. Hennes blå ögon utstrålade en såndär osäkerhet som bara en trettonårig tjej kan inneha. Men hennes mun uttalade ordet självklart och det var det jag valde att lyssna på.

Jag skruvade försiktigt upp korken på lokaflaskan, en doft slog emot mig. En doft av tonår och jag hade nog aldrig känt en underbarare doft i hela mitt liv. Jag såg i hennes ansikte att hon inte delade min åsikt. Hon kände bara lukten av whiskey. Inte den ljuva doften av nystart. Jag tog en stor klunk, grimaserade och tog snabbt två till.
"Här. Det är din tur." Hon tog flaskan ur min hand och tog en liten, liten sipp. Det syntes att hon inte ville. Hon kunde vara så jävla töntig ibland. Hon förstod inte att när man börjar högstadiet måste man kunna allt om killar, alkohol och cigaretter. Man måste. Jag suckade högt åt hennes otroliga mesighet, tog flaskan och drack upp resten.
"Skyll inte på mig sen, när du är en högstadietönt som inte kan någonting." Sa jag medan jag tog min cykel och började gå därifrån.

Om jag bara hade vetat då, det jag vet nu, hade vi kanske fortfarande varit vänner.

Det blev ju lite bilder iallafall.

Jag har redan glömt vad som hände 2009, så någon årsresumé är ingen idé. Istället blir det en "DU-MÅSTE-GÖRA-2010!!!!!!!!!!!"

Är typ inte bakfull längre. Bara lite. Kameran med alla bilder liggr i andra rummet och jag orkar inte hämta den just nu... Nu är det tröstshopping som gäller.

In the meantime, enjoy!