J O H A N N A

När solen skiner saknar jag våren. Allt från H&M såklart!

Jag saknar också photoshop på min nya data. Allt blir sämst i paint och jag försöker fixa designen men det är svårt utan ph. Ska fixas snarast.

När jag var yngre hade jag en vän. En genuint fin och god människa. Nästintill naiv. Kanske skulle hon behövt lite av min "ta-ingen-skit-attityd" och jag skulle definitivt behövt mycket av hennes förmåga att alltid se det goda i folk.

Hon var alltid glad och fanns alltid med öppna armar. Tyvärr kom det också att bli något som förstörde för henne. Elaka människor tog henne ifrån mig.

Jag har alltid tagit avstånd från de där typiskt tjejiga grejerna som skitsnack, hemlisar och "man-kan-bara-ha-en-bästist-mentaliteten". En attityd och inställning som de "populära" tjejerna med ett ton läppglans aldrig rådde på. De försökte inte ens, de visste att det var lönlöst. Därför gav de sig på min fina vän. De tog henne från mig. Eftersom hon var en sån bra människa såg hon goda saker i läppglansbrudarna. Hon blev vän med dem och lät sig dras in i en värld av otillräcklighet och hierarki. Ni med den hierarkin med den bitchigaste tjejen på toppen och hennes följeslagare tätt bakom.

Mitt minne av min vän känns avlägset ibland, som om jag sett det i någon dålig high school-film. För queen bees finns väl inte i Sverige? Jo, åtminstone en. Och hon tog min fina, åt upp all hennes vänlighet och matade henne med känslan att aldrig räcka till. Det var queen bee som fick min vän att helt plötsligt bry sig om vad killar tyckte om henne.

Jag vet att den här texten är helt babblig och slarvig. Men jag såg min fina vän för ett tag sedan, jag tror att hon har det bra nu. Jag vet att queen bee inte är en lika stor del av hennes liv nu, hon har bra vänner. Jag önskar bara att jag var en utav dem. Att jag dragit henne ifrån läppglansmaffian. Istället för att ge upp. Jag saknar henne. Och det vi hade kunnat haft idag, en lång vänskap. Alla timmar vi spenderade i hennes rum, utan läppglans, och med värdsliga diskussioner om livet. Jag såg upp till henne, beundrade henne och ville någonstans vara lite mer som henne, men det vågade jag inte avslöja då. Tänk om jag sagt det till henne, då kanske hon inte hade dragits till läppglanset och svassandet efter killarna. Kanske...

(Att jag sen också haft mina svaga stunder och brytt mig om vad äckliga tonårskillar tyckt om mig och använt för mycket läppglans är en helt annan sak.)

Den här låten är ju bara så bra! Och en liten nostalgitripp. När jag hördeden första gången för 12 år sedan förstod jag dock inte riktigt meningen med den på det sätt jag gör nu...

Just nu virrar så mycket saker i mitt huvud, det är jobbigt att inte riktigt veta vad man vill med sitt liv. Det finns nästan för mycket att välja på (om man får vara lite otacksam och tycka det...). Jag menar i princip så kan jag bli precis vad jag vill, bara jag ger mig fan på det.

I tider som dessa blir min beslutsångest helt enorm och det kommer nog sluta med att jag fastnar här ett tag till.




På den här bilden ser man alla mina prickar i pannan, ringarna under ögonen och lite av min Bh. Artsy.

Jag är inte religiös. Jag tycker religion kan vara lite dumt ibland, blind tro utan sunt förnuft kan få folk att göra knäppa saker. Samtidigt så respekterar jag de som tror, så länge de respekterar mitt val att inte tro.

Det låter klyschigt men min filosofi är fånga dagen. Att inte oroa sig över imorgon eller gräma sig för något man gjorde igår. Idag kommer aldrig mer igen... Jag tror livet går ut på att göra sånt du mår bra av med människor som får dig att må bra. Människor som suger energi ur dig och som bara tar utan att ge är inte värda besväret. Lär du dig det tidigt sparar du sååå mycket energi!

Ledig idag! Är iåförsig ledig ganska ofta iochmed att jag inte har en fast tjänst... Men lyckan om en ledig dag kan ingen ta ifrån mig!

Fram till den femtonde kommer jag vara grymt pank efter julen, men ska ändå shoppa lite idag. Fick nämligen presentkort från jobbet på 500 spänn, sånt som funkar typ överallt. Måste köpa tråkiga saker visserligen, nya leggins och sånt där nödvändigt.

Sen ikväll är det första dressyrträningen för vårterminen! Har haft uppehåll en vecka haha, så kanske blir lite träningsvärk?

Jag kan vara väldigt envis. Principfast med ett finare ord. Det är liksom små regler jag lever efter och som ibland förstör lite för mig. Jag har exempelvis starka åsikter om vad för slags bil det är okej att ha, i min värld finns bara volvo, saab, mercedes, bmw och chevrolet. Skulle aldrig ens tänka tanken att köra något annat. Moget? Nej.

Därför hade jag bestämt mig för att när jag fyllde 18 skulle jag vara singel, lääänge. Den där killen jag parades ihop med var ju trevlig och jag gillade ju honom, men jag skulle bannemig vara singel!

En sommarkväll var vi nere på stan, American car show faktiskt, och hade det allmänt trevligt. Vi umgicks med folk om jag inte kommer ihåg vilka de var och vi hamnade på en efterfest i Gränby. Tidigt på morgonen när festen var slut, när ölen runnit ut och musiken stängts av gick vi hem till mig. En såndär sommarmorgonspromenad när fåglarna kvittrar. Och solens ljus är orangegult. Vi gick hand i hand från Gränby till Salabacke.

När vi var framme vid min port ville jag bara fortsäta gå där, hand i hand, tills benen inte bar längre. Jag insåg att jag var fast, totalförälskad och galet kär. Och det är jag fortfarande.

Vänskap, kärlek. För mig hänger det ihop hela tiden. Vänskap måste man ju känna med sin kärlek och tvärtom.

Vänskap är kravlöst, du ska inte kräva av dina vänner. De ska göra saker för dig ändå. Utan en baktanke. En vän är någon som är ärlig mot dig, och som vågar klappa till dig när du beter dig dumt.

Jag har hoppat mellan många vänner när jag var yngre. Jag var liksom aldrig nöjd med folk. Felet var att jag ställde krav på mina vänner, jag krävde en viss uppmärksamhet och fick jag inte det så drog jag. Tur att jag inte behandlade alla så, för annars hade jag inte haft kvar de vänner jag har nu. De vänner jag skulle gå genom eld för.

Vänskap är så grundläggande att vi ibland tar det för givet. Men vänskap är inget du har rätt till och kan kräva, det är något du måste jobba för och förtjäna. Det har jag lärt mig the hard way.

Vad ska jag bli när jag blir stor då? Är sugen på två utbildningar men orkar inte plugga mer nu, lovade mig själv att vänta minst två år innan jag pluggar igen. Se så fort man glömmer hur jobbiga vissa saker är!

Vill jättegärna bli översättare, dels för att jag alltid klagar på hur dåliga alla filmer/böcker/serier är översatta, dels för att jag är en sucker för grammatik och språk. That's my nerd thing liksom...

Sen vill jag jättegärna läsa beteendevetarprogrammet här i Uppsala, men tror att mina betyg inte riktigt räcker för att komma in. Mina betyg är bra, de duger. Men kan inte riktigt konkurrera med alla från hela sverige som prompt ska plugga i min hemstad, avlid era satar. Kan plugga detta programm i Eskilstuna, Västerås eller örebro också om jag inte minns fel. Kanske får bli en pendlare? För är inte riktigt sugen på att flytta från min Tussis och vännerna...

Frågan är ju då, vadfan ska jag göra dessa två år?

Jobbar kvar där jag är nu, men vet inte om det räcker. Vet inte hur många timmar jag kommer få. Vet inte ens om jag är nöjd med jobbet heller... Har liksom lärt mig allt (känns det som, kan uppenbarligen inte ALLT) vet inte om det finns så mycket "nytt att se".


Anyways, my life is to be continued.