J O H A N N A

Jag kan vara väldigt envis. Principfast med ett finare ord. Det är liksom små regler jag lever efter och som ibland förstör lite för mig. Jag har exempelvis starka åsikter om vad för slags bil det är okej att ha, i min värld finns bara volvo, saab, mercedes, bmw och chevrolet. Skulle aldrig ens tänka tanken att köra något annat. Moget? Nej.

Därför hade jag bestämt mig för att när jag fyllde 18 skulle jag vara singel, lääänge. Den där killen jag parades ihop med var ju trevlig och jag gillade ju honom, men jag skulle bannemig vara singel!

En sommarkväll var vi nere på stan, American car show faktiskt, och hade det allmänt trevligt. Vi umgicks med folk om jag inte kommer ihåg vilka de var och vi hamnade på en efterfest i Gränby. Tidigt på morgonen när festen var slut, när ölen runnit ut och musiken stängts av gick vi hem till mig. En såndär sommarmorgonspromenad när fåglarna kvittrar. Och solens ljus är orangegult. Vi gick hand i hand från Gränby till Salabacke.

När vi var framme vid min port ville jag bara fortsäta gå där, hand i hand, tills benen inte bar längre. Jag insåg att jag var fast, totalförälskad och galet kär. Och det är jag fortfarande.