J O H A N N A

Är det inte underbart när bitarna i livspusslet faller på plats? Iallafall en del av dem. Helt plötsligt vet jag vad jag vill uppnå i mitt framtida yrkesliv. Har liksom velat hela livet och helt plöstligt hittar man något som bara känns så rätt! Jag kommer plugga nu i 4 år, behöva jobba 3 år och sen plugga 1,5 år till. Det känns inte alls som särskilt lång tid heller för jag vet att vägen dit kommer vara spännande, givande och lärorik.



Men egentligen är det enda som är viktigt att jag har mina hjärtan hos mig. Alltid.

Folk kommer och går. Det finns dem jag kommer ihåg mer än andra, dem jag knappt minns alls och dem jag aldrig aldrig vill glömma. Det är ingen idé att gråta för dem som försvann, det var nog inte meningen ändå.

Jag har världens bästa i mitt liv. De allra bästaste bästa. Och det finns inte en chans i helvetet att jag någonsin kommer glömma dem.

Efter endast 1½ månad med tetralysal är min hy i ansiktet så jävla mycket bättre! Nästan finnfri. Så nu har jag slutat med den och börjat med hormonpiller istället (p-pills med andra ord) som också hjälper att hålla finnarna borta (gone gone and away!). Snart premiärsolar jag solarium! Man får nämligen inte sola med antibiotikan av nån anledning, pigmentfläckar maybe? Har noll koll. Men ser iallafall fram emot en aknefri, solfylld sommar!

Alltså åh mina fina vänner! Vad har jag gjort för att förtjäna er? Kan lova er att jag alltid kommer vara lojal och att ni alltid kommer få det ni ber om hos mig.

Okej då en till vacker kvinna! Raina Hein var med i ANTM cycle 14 (lätt bästa realityserien någonsin!) och jag älskar hennes udda utseende. Tyra kallade henne wolf-eyes i serien hihi.

Okej vi fortsätter väl på vackra kvinnotemat med Rachel Weisz.

Lana Del Rey är mitt senaste kap. Hennes musik är väl sådär egentligen. Lite artsy och hippie, sånt jag egentligen inte gillar... Men hon alltså oh my god, riktigt vacker människa! Jag blir så fascinerad av vackra människor. (Oftast kvinnor, de är liksom bättre på att vara vackra... Karlar är ju mer sexiga.) Jag kan bli så fascinerad och fast att jag bara sitter och googlar bilder och drömmer om hur jag också är sådär vacker! Haha.

(När du läser detta är jag på ett plan på väg till DUBLIN! Stannar till söndag kväll...)

Varje dag är alla hjärtans dag sen jag träffade dig. Det spelar ingen roll hur många gånger vi faller, för vi reser oss alltid tillsamans. Vem sa att tvåsamheten var en dans på rosor? Att dela allt och lite till med någon annan är både skitsvårt och helt underbart på samma gång. Vi väljer varandra varje dag och jag tänker fortsätta välja dig tills hjärtat slutar slå.

Unga och naiva ;)

Oj vad glad jag skulle vara om jag varje dag vaknade upp till den här utsikten.

Ett år är inte så lång tid egentligen. Jag tänkte att det går fort. Vips så är du här igen. Det kommer går bra. Jag biter ihop.

Jag lovar jag var helt hundra procent säker på att det skulle gå bra. Men utan dig känner jag mig lite ensam. Jag saknar dig av helt egoistiska skäl, jag behöver dig. Av totalt egoistiska skäl. Du får mig att vara den jag vill vara. Känner att jag faller lite utan dig. Samtidigt som jag vill att du ska vara lycklig. Göra det du måste och mår bra av.

Egentligen är det så lätt att se och prata med dig. Men jag saknar känslan av att vara i samma rum som dig. Samma hus, stad, kommun, län, land, världsdel.

Jag vet att om du läser det här ler du nog lite, åt att jag är lite blödig nu. Men nu har ju de här månaderna gått, som jag sa skulle gå innan jag insåg att du är väldigt långt borta.

För fyra veckor sen rökte jag en cigg. Sedna dess har jag inte blossat en enda gång. Jag saknar känslan av rökningen, frid i själen och en stund för mig själv. Men inte lukten, smaken eller den brännande känslan i halsen.

Idag känns det som jag aldrig mer kommer röka. Men jag vet att jag kommer göra det. Klart jag kommer blossa igen... Men inte just nu. Inte idag.