J O H A N N A

Du svek mig. Många gånger. Efteråt berättade du att det var för att du var rädd att jag skulle svika dig. Logiskt? Det var det nog för dig just då. Men jag glömde, gick vidare och fick ett avslut. Det fick aldrig du. Du lämnade inte mig för att känslorna var slut, du lämnade mig för att du var rädd att mina känslor skulle sina. När du kom tillbaka, långt efter att du krossat mitt hjärta, och öppnade dig igen kom all bitterhet tillbaka. Jag drogs med i spelet, lindade dig runt mitt lillfinger, ordade tomma löften och gjorde dig sådär kär och dum igen. Sen var det min tur att dra, utan förklaring, utan nåd. Jag fick min hämnd, du ditt hjärta stampat på igen. Hämnden jag längtat efter. Men jag njöt inte ens av den.