J O H A N N A

Japp, ni läste rätt. Har kommit in i en sån period igen. Träna, inte äta godis till frukost med mera... Håller väl typ en månad som vanligt med resultatet ingen vidktnedgång utan viktuppgång på grund av tröstätandet eftersom jag inte gått ner. Hängde ni med?

Crosstrainern är iallafall back in business. Nya sportbehåar inköpta (som visserligen var en storlek för stor, thank god för mina små tuttar, de hoppar ju inte så mycket ändå), kylskåpet och frysen är fyllda för att undvika matfällor som onlinepizza eller typ popcorn till middag. Visserligen har jag sorbet hemma också... Men det är ju typ bara frukt som är mosad så det räknas inte.

Anyway hurtlivet börjar igen. Får se hur många kläder som blir för små den här gången ;)

Nu är det slut på min självömkan. Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att livet går vidare. Jag får fortfarande sörja, men inte tycka synd om mig själv. Istället ska jag leva på riktigt. För visst är det lite synd om oss alla ibland, men det är inte värt att låsa in sig hemma och grina hela jävla sommaren för det.

So this ends now. The pity party is over, time to go home. Time to explore life and making the most of what you've got instead of mourning what you once had.

En människa som bara tar av dig, som bara vill höra sin egen röst och som aldrig har en egen åsikt är en människa du klarar dig utan.

En person som saknar verklighetsuppfattning, som glömmer dig i ett ögonblick och som är full av diffusa lögner är ingen du behöver.

Hon som är allt detta, hon med tio dåliga kvaliteter för varje bra, hon som livnär sig på andras energi och som bara snackar och aldrig verkställer, henne kunde du lika gärna aldrig träffat.