J O H A N N A

Nu är det slut på min självömkan. Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att livet går vidare. Jag får fortfarande sörja, men inte tycka synd om mig själv. Istället ska jag leva på riktigt. För visst är det lite synd om oss alla ibland, men det är inte värt att låsa in sig hemma och grina hela jävla sommaren för det.

So this ends now. The pity party is over, time to go home. Time to explore life and making the most of what you've got instead of mourning what you once had.