J O H A N N A

Egentligen vill jag skrika ut det, eller typ trycka det på en t-shirt, att jag förlorat dig. Jag vill att alla ska veta hur det ilar i min själ och hur mitt hjärta aldrig mer kommer vara helt. Inte så mycket för sympatin men för en förklaring till varför jag ibland svävar iväg i någon slags apati och varför vissa dagar sorgen är så tydlig i mina ögon. Men hur förklarar man för någon att man förlorat något som egentligen aldrig fanns? Att en idé som aldrig blev mer än en tanke brann upp och försvann. Att någon suddade ut det som ändå aldrig blev skrivet. Jag önskar ibland att det gick att lobotomera bort minnen. An eternal sunshine of a spotless mind. Bara solsken, inga hjärtan i tusen bitar.