ibland lever jag i mitt förflutna
Jag gillar att leva lite i mitt förflutna, iallafall när vuxenlivet står och flåsar mig i nacken. När det blir för mycket räkningar och fixande och hej och hå. Då minns jag de fina tonåren.
Sitter och läser mina gamla dikter och dagboksinlägg på sockerdricka. De flesta är skrivna från 15-17 års ålder. Och vi vet ju alla vad Johanna sysslade med då. Eller okej alla kanske inte vet, men jag vet. Det var alldeles för mycket festande, killar och noll koll på läget. Men jag skrev ganska bra stundtals, kanske för att jag någonstans saknade någonting. Det fanns ett litet svart hål som jag försökte fylla (med fylla, och killar. och ibland mat, eller cigg. eller så skrev jag). Den här dikten är en av mina favoriter. För att den är liksom inte så "diktig", mest lite gullig. Och lite tonårstragisk.
jag blir alldeles varm, trots de 15 minusgraderna ute
ser på dig mellan frostiga fransar och försöker förklara
men orden hörs inte, mina stämband vill inte fungera, endast något slags mummel hörs
känner hur benen börjar ge vika, är det din skönhet som gör mig så svag?
allting snurrar, kärleken till dig gör mig yr.
du tar emot mig och jag ser dina läppar röra sig, du frågar om jag mår bra.
jag förmår mig inte att svara men känner hur fjärilarna bubblar runt i magen.
du frågar igen om jag mår bra, jag nickar och känner hur fjärilarna letar sig uppåt.
"ojdå", säger du när du håller i mitt hår och ser min middag sjunka ner i snön, " det blev nog lite för mycket för dig ikväll."
Sitter och läser mina gamla dikter och dagboksinlägg på sockerdricka. De flesta är skrivna från 15-17 års ålder. Och vi vet ju alla vad Johanna sysslade med då. Eller okej alla kanske inte vet, men jag vet. Det var alldeles för mycket festande, killar och noll koll på läget. Men jag skrev ganska bra stundtals, kanske för att jag någonstans saknade någonting. Det fanns ett litet svart hål som jag försökte fylla (med fylla, och killar. och ibland mat, eller cigg. eller så skrev jag). Den här dikten är en av mina favoriter. För att den är liksom inte så "diktig", mest lite gullig. Och lite tonårstragisk.
jag blir alldeles varm, trots de 15 minusgraderna ute
ser på dig mellan frostiga fransar och försöker förklara
men orden hörs inte, mina stämband vill inte fungera, endast något slags mummel hörs
känner hur benen börjar ge vika, är det din skönhet som gör mig så svag?
allting snurrar, kärleken till dig gör mig yr.
du tar emot mig och jag ser dina läppar röra sig, du frågar om jag mår bra.
jag förmår mig inte att svara men känner hur fjärilarna bubblar runt i magen.
du frågar igen om jag mår bra, jag nickar och känner hur fjärilarna letar sig uppåt.
"ojdå", säger du när du håller i mitt hår och ser min middag sjunka ner i snön, " det blev nog lite för mycket för dig ikväll."
Kommentarer
Postat av: Nihilarian
Och var det inte snö, var det höstlöv eller grönt gräs... Femton-sexton kan beskrivas: alldeles för mycket allt, alldeles för fort. Haha
Trackback
