J O H A N N A

Jag minns det som om det var igår. Men det var jävligt längesen. (Så längesen att jag var tvungen att skriva jävligt för att liksom förstärka innebörden.) Den där osäkra lilla tjejen som finns inuti mig syntes mycket mer på den tiden; åtminstone såg jag henne mer. Jag kommer ihåg hur förälskad den där tjejen var i Mr Casanova. Eller Mr jag-är-guds-gåva-till-kvinnan.

Hon gjorde allt han bad om (svårt att tro idag, jag vet) och svansade efter honom likt jag vet inte vad. Alltid var det samma visa "jag älskar dig, men jag klarar inte av ett förhållande just nu". (Bullshit, jag var 14 och du 15 hur jobbigt kan det ha varit?) Gång på gång lurade han mig med sina lovord om ett oss i framtiden. Gång på gång fanns någon annan tjej vid din sida på kvällarna när gänget hängde vid någon bänk och tjuvrökte. Likförbannat så älskade jag dig (trodde jag) och du älskade mig (lögnlögnlögn!)

Det höll på så i säkert ett år innan jag insåg att du var en jävla skitstövel. Fyfan för killar som du (och tro mig de är många) som njuter av att leka med tonårstjejers sköra och kärlekstörstande hjärtan. Jag kommer ihåg den dagen lika väl som jag fortfarande minns dina vackra ögon. På något sätt (antagligen vi playahead...) fick jag reda på att du hade ett förhållande. Du lovade ju att jag var den rätte... Jag skrek, grät, kedjerökte (jag hatade cigg) och småsippade juice och vodka i mitt rum för att försöka glömma. Men jag har nog fortfarande inte släppt de bittra känslor jag har gentemot dig.

Men tack Mr GÅOCHDÖ för du gjorde mig stark. (Thansk for makin' me a fighter!) Jag har ingen aning om vad du gör idag, var du är eller om du ens lever. Men vet du? Jag bryr mig fan inte heller.