J O H A N N A

Jag har alltid sagt att jag avskyr folk som är "bara massa snack och ingen verkstad". Sitter här och inser att jag är precis likadan.

Jag önskar, pratar, drömmer om förändringar men gör ingenting åt saken. Jag är för feg. För rädd för allt. Min största fasa är att inte ha en tillräcklig inkomst. Helt onödgit jag vet, jag klarar mig ju alltid. Men är lite besatt av pengar... Spenderar inte ens hälften av min lön, men får ändå panik av tanken att tjäna mindre. Jag vill spara. Älskar att spara pengar. Saving them for a rainy day...

Men nu vill jag förändra! NU! Problemet är väl att just nu går det inte. Finns alltid en undanflykt. Alltid.