J O H A N N A

Inviger nya champagneglasen i min ensamhet. Eller ja ett utav dem.



Ibland kan jag älska att vara själv. I tystnad och lugn. Men ibland avskyr jag det. Speciellt en fredagkväll när jag vet att alla andra är ute, mer eller mindre salongsberusade, och har kul tillsammans. Då kan jag känna mig ensammast i världen här hemma i soffan. Ensam, övergiven och oälskad. Även fast jag vet att det absolut inte är så. Det jobbiga är att alla tankar jag skyfflat undan hela veckan kommer krypandes sådana här kvällar. Saker jag inte vill tänka på. Sådant jag trodde jag kommit över, avslutade kapitel liksom, de vill alltid komma tillbaka till mig tysta, ensamma fredagskvällar.

Det är lättare att glömma tillsammans i dimman
Låtsas att allting är bra
För det är det ju
Bra, perfekt och aldrig ledsamt
Sorg finns inte
Existerar ej
I vår dimma
Som aldrig tycks ta slut
Dimman som får mig att lämna
Alla tankar på dig