J O H A N N A

Alldeles nyss fick jag en sån där fin känsla. Typ åh vad världen är en vacker plats. Jag liksom glömde allt ont en stund och bara fånlog mot min spegelbild i köksfönstret, sippandes på det där téet som konstigt nog alltid dyker upp på hösten.

Lindarna som radar upp sig utanför fönstret börjar bli orangegulröda och det var liksom det finaste jag sett. Naturen är fantastisk eller snarare hur den symboliserar saker så perfekt i våra liv. Löven ändrar färg på hösten och det gör också många av oss. Vare sig det är färga håret eller ta tag i personliga saker. När vintern kommer bäddas landskapen in i snö och vi bäddar in oss i mysiga filtar. Våren är pånyttfödelse för världen och födas på nytt är det många som gör när vi kryper ut ur våra iden. På sommaren lägger sig ett lugn över allt som ett genomskinligt täcke, på sommaren finns inga bekymmer alls, och lyckan är oftast svår att gömma sig för.

Sen börjar allting om igen, ett oundvikligt kretslopp, ett ekorrhjul. Men även fast allting är likadant kommer saker och ting aldrig att vara som förut.