J O H A N N A

Ja den första kärleken... Är ganska säker på att jag skrivit inlägg om det förut, just kärlek alltså. Jag gör stor skillnad på min första och min största kärlek. Min största är fortfarande och kommer alltid att vara den jag har nu. Min första var liksom bara en resa på vägen. Jag lärde mig hur bra kärlek kan kännas, men också hur den känns när den blir till en slags tävling.

Min första kärlek, minus mina stormiga förälskelser i yngre tonåren, var A. Jag har svårt att komma ihåg exakt hur allting började. Tror det var ett fyllehångel på någon fest liksom. Vi hade bara träffats några ggr innan, men vi hade nog aldrig pratat. Jag var 15 år och han med, vi visste ingenting om vad kärlek var. det var inte alls meningen att det skulle bli kärlek heller. Vi festade tillsammans, det var inte mer än så först. Men någonting hände. Helt plötsligt såg jag honom på ett annat sätt.

Det var många som inte riktigt tyckte att det var en bra idé när vi blev ihop. Jag var för fin i kanten för honom, sades det. Eller hon kommer lämna dig så fort något bättre dyker upp. Vi valde att inte lyssna. Jag tror att våra känslor bubblade över. Vi kunde liksom inte riktigt hantera dem. Jag minns att jag gillade att göra honom svartsjuk, jag visste att jag var snygg så jag utnyttjade det. Pratade med andra killar på fest, skrattade åt deras skämt. Han blev lite sur, jag sa förlåt och förklarade att det var ju bara honom jag ville ha.

En gång gick det väl kanske lite för långt och jag kysste en annan kille. Helt oskyldigt men ändå helt medvetet, jag visste vad jag gjorde, men inte varför jag gjorde det. Efter det tog det slut första gången.

Vi blev ganska snabbt ihop igen, men jag märkte att det var någonting som störde honom. Kanske att mitt beteende fortfarande var likadant. En av våra gemensamma kompisar sa till mig "Johanna, om du nu verkligen vill vara ihop med honom. Förstör det inte igen, tänk på vad du gör." Men det gjorde jag inte och någonstans så glömde jag bort honom även fast jag var så äckligt kär i honom. Det tog slut en andra gång.

Tredje gången vi blev ihop igen, nästan ett år efter att vi träffats första gången, gick allting bra. Det var lugnare än förut, inte lika stormigt och hjärtslitande. Och kanske blev det för tråkigt för oss? Det var som att vi bara fungerade när det var stormigt. Det var väl vår slags passion kanske. Den här gången minns jag knappt varför det tog slut, kanske lyssnade jag när alla sa att jag var för bra. Men sanningen är att jag tror att han var för bra för mig.

---

Min största kärlek. Kan ni gissa vem? Tussen såklart. Han tog mig med storm, utan att det blev stormigt. Han visar mig varje dag att kärlek är så mycket mer än fatal attraction. Kärlek är att önska personen man älskar allt gott. Och att göra allt för denne. Det är att bry sig om och att gå genom eld för.

När vi träffades hade mitt hjärta mognat och jag kunde hantera den förälskelsen jag kände för honom. Det var perfekt tajming när vi träffades. Helt perfekt.