SLUTAST I VÄRLDEN

Idag orkade jag springa 25 minuter i sträck utan att dö. Det är personligt rekord. Hjärtfrekvensen (som man kan mäta på löpbanden och crosstrainrarna, skön pluralform där...) låg runt 170 hela tiden, precis lagom för mig. Måste ha hittat den där magiska andra andingen som folk pratar om. Eller så var det den där litern kaffe jag hällde i mig innan... Köttade (i brist på bättre ord) benen och magen sen, så är helt slut nu. Anywho, skönt att vakna upp icke-bakfull och köra för fullt på gymmet istället för att ligga i soffan och glo på en söndag!
 
Nu ska jag ut i solen och njuta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0