just a whining bitch

Det äter upp mig inifrån. Jag vet inte vad jag vill eller vem jag är. Jag känner mig så egoistisk som bara kryper ihop och tycker synd om mig själv. Men jag har hört någon säga att man inte alltid kan rå för hur man känner.

Jag hävdar fortfarande att livet är alldeles för lätt att det blir komplicerat, jag får det nämligen bevisat för mig varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0