vem är det som står kvar?

Skyddsdräkten på, fasaden uppe
allt för att gömma det som ändå inte syns
för att inte vara som ett öppet sår
redo att saltas

Rädda dig du som kan
innan dörren öppnas
den går aldrig att stänga igen
och kylan aldrig att förtränga


Våga för att vinna säger du
men jag fegar för att inte förlora
inte förlora mitt vett min sans
kontrollen över vem jag är

Saltade sår, korsdrag i själen
när du äts upp och faller isär
står jag kvar där vi var
lika stadigt som förut



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0