we will always have paris

Jag älskade dig på ett helt annat sätt
än du någonsin förstod
varje gång du föll
föll jag med
när ditt hjärta blödde
krampade mitt
den sorgen som ofta fanns i dina ögon
slukade mig hel och bröt ner mig i små partiklar


Jag saknar den här fina vännen och människan så att jag vill grina till döds ibland. Vi bor i samma stad men existerar inte ens i samma värld längre. Många trodde att vi blev vänner utav min sympati och hennes behov av någon som mig. Någon som stod upp för sig själv och de sina. Men det fanns ett djupare plan. Vi delade samma smärtor, samma rädslor och samma förälskelser. Vi delade allt utan den minsta svartsjuka eller rivalitet. Vi hade fler äventyr under en vecka än vad många har under en hel livstid, vi gjorde allt tillsammans. Vi älskade livet tillsammans, vi ville tillsammans och vi flydde verkligheten otaliga gånger tillsammans. Nu är vi ingenting tillsammans. Hon finns där, nästan runt hörnet. Men vi ser inte varandra. Magin vi en gång delade får inte brytas och jag tror en våg av besvikelse skulle skölja över oss om vi nu inte skulle hitta det där djupa planet igen. Men jag kommer aldrig glömma. Att vara med dig var som att vara på världens bästa tripp, jämt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0