det är dumt att sörja det som aldrig varit

Om vi inte varit så lika varandra, med samma envishet och stolthet hade det säkert varit helt annorlunda.
Vi hade nog fortfarande varit vi, på ett eller annat sätt.
Eller hade jag verkligen dragits till dig om du inte
varit den där envisa jäveln aldrig vek en millimeter från sina principer?
Hade du ens pratat med mig om jag inte synts och hörts sådär
irriterande mycket alla gånger vi var på samma fester?

Det är ju lite svårt för två tuppar att samsas i samma hönsgård liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0