A POEM FROM A SEVENTEEN YEAR OLD ME

Alltid, sa du,
låt oss älska föralltid.
egentligen visste jag att det bara var någonting du sa.
känslan av att något var fel, fanns där hela tiden.
snedstegen var alltför många.
allting du sa, betyder ingenting nu.
något gick fel.
du visste lika väl som jag att
evigheten inte innehåller oss och att
rättvisa ej existerar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0