J O H A N N A

Idag har jag varit typ sjuk. Haft för mycket tid för tankar.

Hamnade på en gammal väns sida på facebook. Började nästan gråta (töntjag). Insåg bara hur mycket jag älskade den människan, hur mycket jag saknar henne och hur jag ångrar hur jag behandlade henne. Det finns ingen ursäkt för det jag gjorde. Jag försvann liksom bara när hon behövde mig som mest, lämnade henne liten och tom.

Jag ångrar mig varje dag. Hon är en av de finaste människor jag vet. Vissa människor skulle kalla henne knäpp, galen och kanske tillochmed lite störd. Men de känner inte henne. Det gör visserligen inte jag heller längre, men jag kände henne när hon var som bäst. Men också när hon mådde som sämst. And that's when I took off!

Jag saknar henne, den hon fick mig att vara och våra stunder tillsammans. De dagar när vi slutade skolan tidigt, åkte bussen hem till henne, åt mellanmål och gjorde massa knäppa grejer.

Jag blir tom inombords när jag tänker på det. Dumt att älta det gamla dock. I better snap out of it.

Men hon är ju så fin.