Går det att förändras?
Min bästa kompis raggade på mitt livs kärlek. (Konstigt att alla mina tonårsminnen handlar om killar. Varför är dem så viktiga när man är 14? ).
Jag tror inte jag överdriver när jag säger att alla visste hur hopplöst förälskad jag var i honom. Även fast jag låtsades som ingenting. Den här tjejen hade ett konstigt behov av att ha allt jag hade. Hon köpte likadana kläder (eller lånade), hon nästlade sig in hos alla som stod mig nära och försökte konkurrera ut mig och ja, hon ville ha samma killar.
En dag i skolan berättar en annan kompis att den här tjejen hade sitt sikte inställt på Honom. Jag var förtvivlad, för jag visste att hon hade något jag faktiskt inte hade. Modet att fråga. Hon var inte rädd för ett nej, men hon accepterade inte ett heller. Jag visste hur det skulle sluta. Killen jag trånade efter i smyg (men så uppenbart att alla ändå visste) skulle bli min bästis pojkvän.
Det blev han inte. Men hon ryckte bara på axlarna och gick vidare. Tvärtemot vad jag hade gjort om han dissat mig, jag hade gråtit mig till döds. Därför vågade jag aldrig ens fråga.
Jag hatar att vara tjejen som alltid antar att det värsta ska hända. BÖRJA LEV I NUET, JOHANNA!
Och juste angående tjejen, förrädaren; Ett år senare lyckades jag få hennes dreamman hopplöst förälskad i mig. Hämnden är ljuv! Och ingenting smakar så bra som den.
Jag tror inte jag överdriver när jag säger att alla visste hur hopplöst förälskad jag var i honom. Även fast jag låtsades som ingenting. Den här tjejen hade ett konstigt behov av att ha allt jag hade. Hon köpte likadana kläder (eller lånade), hon nästlade sig in hos alla som stod mig nära och försökte konkurrera ut mig och ja, hon ville ha samma killar.
En dag i skolan berättar en annan kompis att den här tjejen hade sitt sikte inställt på Honom. Jag var förtvivlad, för jag visste att hon hade något jag faktiskt inte hade. Modet att fråga. Hon var inte rädd för ett nej, men hon accepterade inte ett heller. Jag visste hur det skulle sluta. Killen jag trånade efter i smyg (men så uppenbart att alla ändå visste) skulle bli min bästis pojkvän.
Det blev han inte. Men hon ryckte bara på axlarna och gick vidare. Tvärtemot vad jag hade gjort om han dissat mig, jag hade gråtit mig till döds. Därför vågade jag aldrig ens fråga.
Jag hatar att vara tjejen som alltid antar att det värsta ska hända. BÖRJA LEV I NUET, JOHANNA!
Och juste angående tjejen, förrädaren; Ett år senare lyckades jag få hennes dreamman hopplöst förälskad i mig. Hämnden är ljuv! Och ingenting smakar så bra som den.
Kommentarer
Postat av: Sofie hagen you know från spisk
Allt för att du är en av världens bästa! Jag saknar dig som fan, let's träffas snart!
Trackback
